Ilska...

Nu känner jag ilska... Arg över hur han betett sig. Och så verkar han inte bry sig ett dugg, det stör mig något fruktansvärt. Det är så sjukt hur man funkar, även fast man blivit sårad så väntar man på att det ska ringa eller plinga till i telefonen.. men icke. Men igentligen, kan man vänta sig något annat?
Funderar på hur jag ska gå vidare.. Tänk om man kunde ha en knapp som man trycker på så mår man bra igen, ingen sorg. Vill att allt ska vara som vanligt igen. Men det är väl bara att ta en dag i taget och försöka så gott det går och så småningom blir det väl bättre. Har lite grejer inplanerade nu här 2 helger i rad, så det känns skönt att få lite annat att tänka på...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0