miialainen

Nångång fått en äckel känsla när ni tittat er själv i spegeln? Jag fick det härom dagen... Nu pratar jag inte om ansiktet, utan kroppen. Jag vet, sjukt! Men jag mådde verkligen dåligt av det jag såg. Nu säger jag inte att jag är jättetjock eller nåt, men jag har mage och den vill jag bli av med! Och säg inget annat, för så är det! Så därför har jag bestämt att nu är det slut på klagandet och gnällandet över min kropp. Det är dags att göra något åt det och inte bara klaga. Det är ju bara du själv som kan göra något åt det och ingen annan.

Jag började i torsdags med morgon promenad. Gick fint, gick upp en timme tidigare än vad jag skulle och drog mig ut innan frukost. Men den vart inte så lång, det vart "bara" 35 minuter. På fredagen var det dags igen, men denna gång gick jag lite längre. Det vart 55 minuter. Inte illa, nu har jag 2 rundor att välja på. Men oftast kommer jag nog välja den längre, känns som om det "ger" mer då. Ska även ta tag i löpningen igen i veckan. Nu jäklarns ska magen bort!!!

I morgon startar jag dagen med en promenad! Inget slappande här inte, bara att ta sig upp och gå iväg..:)

Kram

Vad har hänt i mitt liv sen sist? Det kan man ju undra hahah, nä då, men det är nog samma lika som förr. Har dock umgåtts mkt med min gudson på senare tid...:) Hans mamma och pappa har fullt upp med renovering, så jag ställer så gärna upp all min lediga tid och tar hand om honom. Han är sååå underbar den grabben, man blir så glad av hans närvaro..:) Han är aldrig eller sällan sur och grinig, så lätt att handskas med. Han gör mig glad..:)
Har också lyckats kommit över min "bajsblöjefobi", nu är man ju nästan mästare på blöjbyten... :)

Igår va jag hos Tania "halv åtta hos mig". Det var jag, Martina och Tania. Tania bjöd på en 3 rätters middag, mkt gott..:) Sen är det Martinas eller min tur. Jisses, måste komma på något bra att laga.. :S
Vi pratade gamla minnen, alltid lika kul..:) Kollade lite gamla kort hahah jisses säger jag bara..:) Ska leta efter mina gamla album från "The old days" så vi kan kolla igenom dem när det är min tur att bjuda på middag.

Ja, detta var nog allt jag hade på <3 för denna gång, får se hur länge det dröjer innan jag skriver igen. Tror inte att så många följer min blogg dock.. :P

Kram

Det är dags att tänka efter
O jag vill inte följa med
Det har regnat hela sommarn och jag känner med det
Jag ville vänta tills du fråga o du frågade tillslut
Jag hörde sånger i mitt huvud men dem kom aldrig ut

O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Och jag kan inte skilja på om jag vill vara med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Men du om någn borde förstå att man inte gör såhär emot mig

Du ville prata häromdagen
O helt plötsligt blev det tyst
Jag undrar vad som hände
Vi som skrattade nyss
Du trodde säkert att jag hoppats
På nått som aldrig ska bli av
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat
Aldrig ställt några krav

O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Och kan inte skilja på om jag vill vara med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Men du om nån borde förstå att man inte gör såhär emot mig

Vi tar en paus och lämnar rummet
O nu släpper du min hand
På varsin sida av vägen som en främling för varann
Jag vet precis vad du känner fast du aldrig sagt ett ord
Du har viljan att bli större, här är du redan stor

O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Ne Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Ne Jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Men du om nån borde förstå att man inte gör såhär emot mig
Att man inte gör såhär emot mig
Att man inte gör såhär emot mig
Att man inte gör såhär emot mig
Att man inte gör såhär emot mig

Det har jag haft, så lugnt och skönt. Vi åkte ett gäng till en stuga ute i skogen..=) Så jäkla avkopplande och underbart! Vi kom upp på fredagen ganska sent, så då vart det inte mkt att göra utan vi satt bara och tog det lugnt å snackade massa skit..=) På lördagen vart det en promenad i det vackra vädret, -15 grader.. Sen vart det lite mat och vila. Och sen bastu! Nice, jag, M och U brassade på i bastun, varmt som fan men så skönt! Sen vart det bara att springa ut tillbaka till stugan, då bastun ligger ute på gården. Men man fryser ju inte eftersom man är så jäkla varm efter bastun. Sen var de grabbarnas tur och basta. Efter det vart det lite spel.. Sen på söndagen var det hemfärd, man var inte så sugen på att åka hem kan jag säga. Skulle lätt kunna spendera en vecka där, så tyst och lugnt. Det är så vackert där under vintern. Men vi åker nog tillbaka dit snart igen.. Om jag får bestämma.

Hjärtesorgen har lagt sig, har väl insett att.. ja, han va nog inte riktigt mogen, va vet jag, men ingen idé att ödsla mer energi på de. Tur att de hände när det hände, och inte efter 1 år el 2. Känner att jag har varit ledsen tillräckligt och nu är det dags att ta nya tag i livet. Nånstans finns han, mannen i mitt liv, men han har inte hittat mig ännu.. =)

Kram!

Nu känner jag ilska... Arg över hur han betett sig. Och så verkar han inte bry sig ett dugg, det stör mig något fruktansvärt. Det är så sjukt hur man funkar, även fast man blivit sårad så väntar man på att det ska ringa eller plinga till i telefonen.. men icke. Men igentligen, kan man vänta sig något annat?
Funderar på hur jag ska gå vidare.. Tänk om man kunde ha en knapp som man trycker på så mår man bra igen, ingen sorg. Vill att allt ska vara som vanligt igen. Men det är väl bara att ta en dag i taget och försöka så gott det går och så småningom blir det väl bättre. Har lite grejer inplanerade nu här 2 helger i rad, så det känns skönt att få lite annat att tänka på...

Men jag fattar inte. Va hände?? Trodde att jag träffat en "man" , en underbar sådan, men fan va fel jag hade. Helt plötsligt, som en blixt från klar himmel så va det över, finito. Bara så där. Jag kan inte beskriva med ord hur besviken, ledsen och sårad jag är. Önskade att jag kunde vrida tillbaka tiden, då hade jag inte släppt in honom i mitt liv, i mitt hjärta.
Men varför tar jag det så hårt?? De varade ju inte så länge. Jag lyckades nog falla pladask för "karln", efter alla hans sms och fina ord till mig. Då lyckades jag slappna av och ta ner min mur. Jag var lycklig och kär för första gången på länge. Försöker komma på vad som hände men kommer inte fram till nåt. Försökte prata med han men fick inte fram något. Aldrig varit med om att någon varit så känslokall mot mig.. Han brydde sig inte, att han sårade mig. Fick man ett förlåt? Nää inte äns de. Han har ju inte direkt visat att han inte tycker om mig förrän igår då han bokstavlig talat sa att han skiter i mig och alla andra runt omkring, förutom sin son. Önskar bara att man kunde få en förklaring... Vad hände?
Jag kan säga en sak i alla fall, nu kommer det att dröja innan jag kan släppa in nån i mitt liv igen, fan ta dig!!