miialainen

Nu känner jag ilska... Arg över hur han betett sig. Och så verkar han inte bry sig ett dugg, det stör mig något fruktansvärt. Det är så sjukt hur man funkar, även fast man blivit sårad så väntar man på att det ska ringa eller plinga till i telefonen.. men icke. Men igentligen, kan man vänta sig något annat?
Funderar på hur jag ska gå vidare.. Tänk om man kunde ha en knapp som man trycker på så mår man bra igen, ingen sorg. Vill att allt ska vara som vanligt igen. Men det är väl bara att ta en dag i taget och försöka så gott det går och så småningom blir det väl bättre. Har lite grejer inplanerade nu här 2 helger i rad, så det känns skönt att få lite annat att tänka på...

Men jag fattar inte. Va hände?? Trodde att jag träffat en "man" , en underbar sådan, men fan va fel jag hade. Helt plötsligt, som en blixt från klar himmel så va det över, finito. Bara så där. Jag kan inte beskriva med ord hur besviken, ledsen och sårad jag är. Önskade att jag kunde vrida tillbaka tiden, då hade jag inte släppt in honom i mitt liv, i mitt hjärta.
Men varför tar jag det så hårt?? De varade ju inte så länge. Jag lyckades nog falla pladask för "karln", efter alla hans sms och fina ord till mig. Då lyckades jag slappna av och ta ner min mur. Jag var lycklig och kär för första gången på länge. Försöker komma på vad som hände men kommer inte fram till nåt. Försökte prata med han men fick inte fram något. Aldrig varit med om att någon varit så känslokall mot mig.. Han brydde sig inte, att han sårade mig. Fick man ett förlåt? Nää inte äns de. Han har ju inte direkt visat att han inte tycker om mig förrän igår då han bokstavlig talat sa att han skiter i mig och alla andra runt omkring, förutom sin son. Önskar bara att man kunde få en förklaring... Vad hände?
Jag kan säga en sak i alla fall, nu kommer det att dröja innan jag kan släppa in nån i mitt liv igen, fan ta dig!!